Tack!!!
tuuuusen tack för alla era underbara, gulliga och värmande kommentarer!
Jag mår inte så bra just nu, både psykiskt och fysiskt och jag antar att jag är i en sån där berömd nedförsbacke i berg och dalbanan...
Därför är det lite ont om uppdatering här i bloggen just nu!
Men jag ska försöka hitta lite ork till att skriva igen, och sedan är det sjukhuset som gäller på måndag då det är dags för cellgifter...
Men fortsätt gärna kommentera, det är så skönt att läsa era värmande omtänksamma meningar och ord <3
alla har vi perioder då vi är i nedsförsbacken på berg och dahlbanan.. men snart är du i uppförsbacken igen vännen, med nya krafter. lovar dig! :) älskar dig! <3
Det kommer gå så bra så vännen <3 i am always here for you <3
nästan, 50 000 tusen! ;D hyfsat nära! ;D
Skickar massor av tankar och kramar :-)
Hej! Halkade in på din blogg via andra bloggare. Nu tittar jag in regelbundet för att se hur du mår och följa din kamp. Att det är en jobbig tid för dig nu kan jag förstå. Du verkar ha en bra relation med familjen och en positiv grundsyn och det hjälper dig nog mycket i det jobbiga. Jag skulle vilja skicka massor av energi.
vi finns här allihop :) läser och lyssnar, kommenterar och försöker pigga upp dig så gott det går :)fortsätt vara stark:)! kram på dig ! <3
Skillnaden mellan livet och en berg och dalbana är att de är som roligast när de går neråt!! Fortsätt kämpa...snart kommer en ljusare tid<3
Kämpa på så blir det bättre. Ibland beöver man lite nerförsbacke för att hitta upp igen :)
Du vet vad jag skrev på msn innan. Det gäller alltid <3
hoppas det blir bättre snart! <3
Du ar en jattefin och klok kille Jonthe:) Du grejjar det har, det vet jag. Man far aldrig ge upp. Saknar dig. Love
Hej Jonathan
Råkade halka in på din blogg, och har nu fastnat helt för det du skriver och går igenom. Du verkar vara en väldigt stark kille, jag hoppas att du snart känner dig bättre igen! Jag kan inte ens föreställa mig hur jobbigt du har det nu, när jag själv var i din ålder så tyckte jag att man hade tillräckligt med bekymmer med att vara tonåring och kunde inte ens tänka sig att livet faktiskt kan vara bräckligt också. Sänder dig en hel massa kramar!
Hur är läget?
Vi är många som tänker på dig ska du veta.
Glöm inte att tänka positivt även om inte känslan
finns där.
Du är så himla tapper ska du veta, det är ingen vanlig behandling du går igenom, men ju jävligare cellgift desto bättre biter det på skiten.
Båda mina svärföräldrar har klarat av svår cancer
men de har fått riktigt rävgift.
Ta en dag itaget.
Eva
